
Sex år sen, har det skett någon ”förbättring” sen dess?
Nä, men lånekuskarna blir fler och fler medans hästägarna blir färre och uppfödarna stänger ner anrika stuterier. Inte lönsamt att jobba häcken av sig eller vänta på en vinst som kanske aldrig kommer…inte så kul att sitta ensam på läktarna heller.
För ett antal år sen skrev Ulf Bertilsson en krönika om lånekuskar. Han var lite före sin tid. Bland de bästa krönikor jag läst, och inte (fan) har det blivit bättre, snarare tvärtom!

Lånekuskarna behandlas som megastjärnor, inte minst av press&media, Trav-TV (som borde veta bättre och folket i stugorna tror säkert att lånekusken är den viktigaste personen i hästens liv. En lögn och förbannad lögn.
Catchdrivers (lånekuskar) far runt med sin körväska och pisk runt hela landet på varenda liten landsortsbana. Och cashar in på sina uppsittningar. Alla är inte lika intresserade av att delge sina åsikter eller få information om hästen före loppet, enstaka är rent oförskämda och några är välvilligt inställda till att förbättra hästen med sina tips och kanske få köra igen.

Hovtramp/Ilse - lånekuskar på Skrubbs TR-Media/ATG
Självklart uppstår tidsbrist, till och med på småbanor som Skrubbs. När stjärnkuskarna kommer på besök får de uppsittningar i nästan vartenda lopp och hinner varken värma, prata med hästägare, tränare, hästskötare, så vad ingår förutom deras rumpa i sulkysitsen? Javisst ja, fakturan.
Hinner de värma? Nä, de populäraste kör ju i vartenda lopp, hinner inte ens kissa. Hinner man som tränare ”prata” om hästens dagsstatus med lånekusken före loppet? Nä, han kommer inrusande ibland så sent att det blir böter för sen ankomst. Hinner man prata med honom/henne efteråt?
Med få undantag ja. Kan man köra i dödens ett helt varv och ändå tro att man ska få något med av priskakan? Sällsynt. Lånekusken tyckte hästen var trög och ovillig. Har han haft mjölksyra nån gång själv?
Kan man sitta instängd på innerspår ett helt lopp utan att hitta lucka, fast man hade framspår från början och fått upplysning om att hästen var startsnabb? Hästen kunde inte öppna…nähä, men planera då för rätt ryggar i loppet (för bövelen).
Lyssnade stjärnkusken (Solvalla) på att hästen inte tål pisk? Hästen hade en film i huvudet sen tidigare träning. Nä, kusken…fick torskfrossa 10m före mål som ledare in på hela upploppet, la piskan på hästrumpan, daskade till och hästen tvärstannade. Blev vi något klokare eller var det en ren bortstyrning? Återstår att ”bevisa” men hemresan för häst, ägare och tränare blev lika lång och dyr för det.
Mest oförskämda lånekusk, vann alla minuspoäng den dagen (V75). Hade inte tid att värma, kom precis i sista minuten (hade inte kört i loppet innan?) Hade inte tid att prata före loppet. Stred om spets, öppnade i överljudsfart, låg i dödens ett halvt varv, hästen kroknade givetvis av mjölksyra till slut.
Vad stjärnkusken sa? –slängde tömmarna på tränaren, -den här duger inte på V75. Sen stolpade han iväg. US-import som gått 10-tider och kostade 600.000. Suck. Med den styrningen dög inte hästen, det håller jag med om.
Att man som hästägare/tränare sen blivit lurad med facit i hand, är en helt annan sak. Nä, det är inte tillåtet att sätta dropp på hästar i Sverige före och efter lopp…och har hästen regelbundet behandlats på det viset i USA och även hos tidigare svensk tränare, suck, om tidigare hästskötare inte föstod vad hon sa?

Självklart strejkar givetvis hästens inre organ, när det inte blir nån påfyllning. Beställde en blodanalys de Luxe på ”rätt ställe”. Kostade skjortan men det var det värt. Sanningen sved. Den ”hälsoanalysen” vill nog ingen se. Slutar aldrig förvånas.
Stalltips – köp inga hästar som fabrikstränare haft. Är de inte uppskrämda eller sönderkörda så är de fullmatade med antibiotika. Quickfix är dagens hästskötsel, ingen har tid att vänta på en rejäl rehab.

Hovtramp arkiv
Minns på slutet av 70-talet när hästar fortfarande brändes och fick sex veckors vila. En av mina chefer avslöjade att sex veckor var väl tilltaget men för ”hästens bästa”. På den tiden löd man veterinärerna på Hästsjukhuset, de var så nära Gud man kunde komma…Deras ord var lag.
En vacker travepok med många slitstarka hästar som tävlade år efter år. Idag hinner en hingst knappt vinna Svensk Uppfödningslöpning som 2-åring förrän de blir avelshingstar. Tjock på pengar i normalt sällskap, ja. Men en gång är ingen gång och två gånger är ofta en för mycket.
Hovtramp/Ilse