Att lämna bort sin dyrt inköpta unghäst för inkörning
hos proffs eller amatör, kan gå hur som helst. Landets tränare förväntas ha kompetens om dessa ibland svårbemästrade unga och otämjda individer, anledning till att hästar lämnas bort för inkörning. Det finns inget facit eller manual, bara fyrbenta individer med olika humör, temperament och inställning till att få en vagn efter sig.
Hovtramp/Lasse
De tvåbenta proffsen som anförtrotts unghästen, jobbar varken gratis eller har alltid den förståelse och inställning som krävs för hästen som individ, med dess olika förutsättningar att ”tämjas” eller få den trygghet och förtroende för människan som hästägaren betalat för.
En jämförelse mellan hur man körde in unghästar tidigare och idag, ger ibland underbetyg till många nutida tränare. Den omsorg och hänsyn till individens egna förutsättningar som finns, har med tiden försvunnit och stressas idag fram fort och fel. Givetvis med undantag.
Kolginis auktion
Unghästar kan kosta allt från ingenting (gratis häst, blev över efter auktion) till miljoner kronor, det vet vi alltför väl. Internetauktionerna står i Coronatider som spön i backen, och hugade spekulanter trissar upp priserna och bjuder över varandra.
Hovtramp/Lasse
Spekulanter på plats springer runt med mätpinnar, granskar, vrider och vänder på unghästarna. I auktionslokalen tävlar stortränare om att få medialjus riktat mot sig efter miljonköp, inte sällan för ”andras” (hästägares) pengar. Travmedia gottar sig i dessa fantasisummor som betalas för unga, oprövade individer. Det enda man säkert vet, är att hingsten och stoet som unghästen är fallen efter, har en populär dagsstatus. Det många glömmer, är fortsättningen av hästens liv och kommande förväntade prestationer, det som man möjligtvis kan klappa händerna åt, inte inköpspriset.
Hovtramp/Lasse
Inkörning är ett av de viktigaste kapitlen i travhästens liv. Efter att ha gått med mamma i hagen släpps de flesta ut med jämnåriga. Där får de sin rangordning (nummerlapp i flocken) och håller sig till den. Precis som i kön till delikatessdisken på ICA, där går ingen före.
Den som smyger nära hagen kan utläsa vilka ”typer” av unghästar som rör sig i flocken. Flockledaren (alfahanne eller dominant ledarsto) bestämmer vad som ska ske. I generna finns flykt och flock, hästflocken litar på ledaren, som sällan är den man tror. De verkliga ledarna behöver bara röra sitt ena öra, för att få kontroll över flocken och har oftast en vaktmästare som utför tjänsterna. Precis som på vilket jobb som helst.
Hovtramp foto
Vad kostar en inkörning av unghästen?
Grundavgiften hos landets travtränare varierar givetvis. Mellan 300:- och upp till 500:- för ett dygn hos stortränare med stjärnstatus. Här räknas vinst och sällan eller aldrig de som haltar ut bakvägen. Travtränarnas ”filosofi” är ett lika uttjatat ord som skolans ”värdegrund.” Tränarna marknadsför sig på olika sätt, berättar vad de kan erbjuda och om hur de tänker om att träna hästar.
Hemsidor har ersatts av twitter (kvitter) för de som inte orkar skriva och det mesta förkortas till obegripliga hieroglyfer. Hoppas de hinner ”träna” unghästen och inte förkortar på samma sätt. Inte alltid twittersanningen överensstämmer med verkligheten, ibland blir det lite värklighet också. Facit är det ögat ser och örat hör.
Hovtramp/Lasse - Monty Roberts och dotter Jonna
Monty hästgurun, sa efter en uppvisning och ett reportage – visa mig din häst ska jag säga vem du är. Efter att ha träffat denna Gud i hästvärlden två gånger och fått lite insyn om hur han ”tämjer” hästar kan villigt erkännas att vi inte är på riktigt samma våglängd, sorry Monty.
Som tusentals andra sträckläste jag hans bok Shy Boy, som dessvärre inte överensstämde med det som visades upp. Visserligen är det mesta både plastigare och radarinställt på business i USA, men jag är ingen vän av forceringar och genvägar med häst.
Hovtramp/Lasse - Klaus Ferdinand Hempfling
Däremot, slukade jag med hull och hår Klaus Ferdinand Hempflings handfasta arbete med hästar och fick även svar på de flesta frågor när han ”jobbat klart.” Rekommenderas oavkortat, för den som vill ha en bestående kommunikation med sin häst.
Vad kostar det då, att lämna bort sin unghäst till en professionell tränare? Normalt ligger träningsavgiften för en vuxen travhäst (grundbelopp) runt 10.000:- i månaden men då tillkommer allt från skoning, försäkring, behandlingar, startkostnader i samband med tävling. (startavgift, transport, gästbox, utselningsavgift till hästskötare, ibland även övernattning) beroende på var travbanan ligger.
Flertalet proffs har en billigare taxa för unghästar, under inkörning och tillkörningsperiod. Ett exempel är att köpa hela ”inkörningspaket” (runt 16.000:- mellan den 1/5 och 30/9). Priset hos den tränaren gäller för de hästar som stannar kvar i stallet tills de är premieloppade, flyttar de före 30/9 är det 20.000:- som gäller.
Hovtramp/Lasse
Några garantier har man aldrig som hästägare, för att inkörning ska bli som man tänkt sig. Vid ett tillfälle sa proffstränaren upp ett ungt sto, då han tyckte risken att göra illa sig var för stor. Stoet togs hem igen till gården där uppfödarna hade många års erfarenhet av häst. Som äldre hade de dock valt att lämna bort hästar för inkörning.
Just detta sto, sparkade efter hemkomst omkull uppfödaren på väg in från hagen, så att hon avled. Sambon hade då redan tidigare i veckan blivit sparkad och låg på sjukhus, men tillfrisknade. Stoet avlivades direkt efter händelsen. Unghästar kan vara svåra att tampas med, i detta fall fanns säkert någon dold sjukdom eller genetisk defekt hos hästen. Tragiskt slut och som tur är, inte speciellt vanligt att hästar inte går att handskas med. De flesta blir som man gör dem, på gott och ont.
Under ett år händer ca 60 hästrelaterade olyckor (skadeanmälningar) och 1-2 dödsolyckor, ytterligare ett tiotal olyckstillbud utreds via travtränarnas ansvarsförsäkring.
Hovtramp/Lasse
Hur tidigt man ska tampas med unghästen är upp till var och en, men givetvis är det enklare att hantera en 1,5-åring än en fullvuxen travhäst. Hur hästarnas tillväxtzoner (epifyslinjer) sluts vid träning och vila finns forskning om, ett större forskningsprojekt om 1-åringar som tränats (2014) finns på stud.epsilon.slu.se
Hovtramp foto
För den som är riktigt vetgirig rekommenderas boken ”Unghästen” av Docent Åke Åsheim, tidigare Solvalla Hästsjukhus. Deltog faktiskt med att renskriva långa texter och röntga samtliga unghästar i forskningsprojektet. Det är ingen överdrift att påstå att det var nyttig kunskap att studera alla dessa unga hästars ben, med så olika tillväxt.
Hovtramp foto
Att hantera unghästar som tillbringat livet i flock och utomhus, kräver sin överman. Att vänja hästen vid betsel och sele är inget som ska göras på en kafferast. Enbart att vänja häst att stå uppbunden (sitta fast) på stallgången, är en kamp för många unghästar. Ju mer hästen hanteras, desto fortare går inkörningen.
Den som sköter hantverket med social hantering och inkörning själv, har mycket bättre koll på vilken slags häst man jobbar med. Enbart att leda en unghingst eller ett sto till och från hagen kan vara en kamp. Hur många tar en promenad med unghästen de fått in i träning idag? Hur många ”leker” i en hage eller ett ridhus? Hur många hoppar i vattenpussar och går i skogen med unghästen? Nä, tänkte väl det.
Men den sociala hanteringen i stallet då? Hästar ska väl inte bara äta, sova, gå i hage och tugga betsel? Rykt är en utdöd hantering som ersatts av några snabba tag med piggborste, bara så den värsta leran ramlar av där selen ska sitta. Att borsta en häst länge och omsorgsfullt, är att lära känna hästen, precis som stretching och massage, bara för att det är skönt… den tid man ger hästen, utan att rikta uppmärksamheten mot något annat just då.
Hovtramp foto (redigerar bort personer på bild)
Ju fortare man ”slänger på sele och vagn” desto mer tid blir det att träna hästen? Riktigt så fungerar det inte. Den som är omsorgsfull och noga med hantering före inkörning, har oftast igen det på slutet.
För många år sen var jag och dåvarande sambo, Solvallatränare, på auktion. Jag hade läst på ordentligt och visste precis vilken unghäst som skulle följa med hem till gården. En liten svart hingst med bra stam, hade till och med varit och titta på honom hos uppfödaren.
En svettig föreställning blev auktionen. Intresset stegrades givetvis efter besök i auktionsboxen. Där stod han, svart, blank, välputsad, och nyfiken. När utropet närmade sig ”mitt nummer” var jag febrigt uppjagad och kramade sedlarna i fickan, som förhoppningsvis skulle räcka.
Hovtramp foto (inte rätt häst men ungefär så här såg hingsten ut...)
Hingsten var liten och nätt, gick snällt med runt i ringen utan att konstra eller stå på bakbenen. Precis när klubban närmade sig absolut sista slag... skrek och viftade jag samtidigt. Pang, mitt bud passerade nålsögat! Hästen var min! Snabbt ner från läktaren till gästboxen i auktionstältet. Hästen var precis så trevlig som jag föreställt mig och den svettiga sedelbunten var borta.
I boxen bredvid drömköpet stod en extremt liten, illröd fuxhingst. Som hoppade runt i boxen, sparkade lite i väggarna och var allmänt missnöjd. Utropad och såld numret efter min häst. När exet kom släntrande med ett par hästägare i släptåg, stod jag inne i boxen hos svarta hingsten, och kunde höra samtalet utanför. -Här är det, numret stämmer. Boxdörren bredvid öppnades och sambon utbrast – har de sänkt golvet? Men vad i…han är ju röd, det skulle vara en svart hingst, med vit stjärn i pannan!
Det visade sig att sambon ropat in fel nummer, numret efter den redan inköpta svarta hingsten, så nu blev det två småhingstar som följde med hem till gården. ”Lazy” skötte sig prickfritt och kom i vagn ganska snabbt, men ”Roffe” den röda illdågan, låg snart på rygg i en taggbuske, med vagnen upp och ner och selen på sned.
Tränaren var inte bara arg, han var ilsken som ett bi och kom gående från travbanan utan häst. Hingsten var precis så röd och motsträvig som han såg ut. Självklart sprang vi ett par stycken bort och hjälpte upp den lilla hästen, som trasslat in sig i både tömmar, vagn och sele. Konstigt nog, rödingen var lika glad för det. Vann senare i livet ganska många lopp, startade 127 gånger och blev riktigt lyckad till slut. Den som hanterar unghästar måste ha tålamod, så är det bara.
Hovtramp/Lasse
En samvetsfråga, hur många hästägare har råd att betala för inkörning hos proffs? Inte speciellt många. Förr hade en hästägare tio hästar, idag har tio hästägare en häst tillsammans. Vilket givetvis påverkar att unghästen måste komma i vagn snabbt, starta och tjäna egna pengar.
Hovtramp/Ilse - On Track Piraten med skötare
Ett alternativ senare år, har varit att skicka häst till Estland för inkörning. För ca 5.000 per månad utförs hästjobbet som i Sverige kostar det dubbla. On Track Piraten är väl den Estlands-inkörning som senare levererat bäst. Tränare finns det uppsjöar av, både nära och långt borta, huvudsaken är att hästen får den chans man betalar för. Lyssna inte på marknadsföring och kitchiga annonser, ta reda på sanningen.
Hovtramp/Ilse