Hovtramp arkiv - kan själv!

Internationella Kvinnodagen, behövs den fortfarande?

I trav och galoppvärlden är det ingen som höjer på ögonbrynen när en kvinna vinner lopp, det handlar absolut inte om kön, bara att komma först i mål! I galoppsporten har förvisso kvinnor haft lättare att rida på extremlåga vikter, i travsulkyn spelar det ingen roll om du är tjock eller smal, såvida det inte är sju sek. tung bana och du kör häst i ponnystorlek.

Svensk Montésport (går ej att jämföra med fransk förebild) minimivikt 65kg, vilket gör att de flesta kvinnor inte ens behöver banta och kan behålla trivselvikt. Så värst många killar som rider monté finns inte i Sverige, orsakerna är många men främst de geografiskt utspridda loppen, normalt max ett lopp per tävlingsdag och långa, kostsamma resvägar för låga prispengar som knappast lockar.

Kvinnor har under senare år könskvoterats in i flera populära yrkesgrupper. SLU/Veterinärhögskolan är ett exempel. Även i politik och näringsliv är det allt fler kvinnor som samsas i toppen och många unga tjejer klarar sig själva och blir framgångsrika i tidigare otänkbara yrkesbranscher. Så värst många svenska Hollywoodfruar finns inte, de flesta har rest till Hollywood, där män verkar ha helt andra förutsättningar att hitta högpresterande, intelligenta kvinnor att umgås med.

Kvinnliga politiker har vi däremot alldeles för gott om, kvinnliga ministrar och partiledare står på kö, så fort nån blir utbränd kommer en ny…kvinna. I SVT:s korridorer i TV-huset verkar kvinnor också vara överrepresenterade. Dyker det upp någon manlig TV-hallåa eller programledare i TV-rutan är de sällan någon som orsakar fuktiga ögon eller våta drömmar, det är nästan så man längtar efter en oborstad GV eller en plump Janne Josefsson, de är ju i alla fall tveklöst män.

Att den här dagen behöver uppmärksammas i andra länder är helt klart. Stampat jordgolv och kruka med vatten på huvudet låter ju inte så kul. Inte heller inlindad i tygskynken och bli inlåst. I Sverige har vi både fittstim och olika grader av feminister och FI-anhängare. Vi kan i princip tycka vad vi vill och bete oss hur som helst, om vi är svenska kvinnor.

Bara min åsikt. Vi kanske rent av behöver en internationell mansdag? Jämlikhet är något självklart i min värld, utom möjligen när det ska födas barn. Den lilla detaljen verkar man ju också ha löst under senare år, både i hästbranschen och hemma hos alla som lever i partnerskap med en likadan. Om man får ha några åsikter, och det får man, är nog det naturliga bäst, i den mån det går att uppfylla.

Embryotransfer och surrogatston är inte mitt val men när det gäller tvåbenta får de göra precis som de vill, så länge det inte drabbar någon annan. Hästar kan alldeles för sällan välja sin partner, blir glad varje gång jag upptäcker en frigående hingst med sina ston.

Hur ser det ut i travsportens könsfördelning? Är det fortfarande kvinnor och tjejer som drar det tunga lasset bakom kulisserna och killar, män som kör lopp? Kvinnliga lärlingar har ökat från 36% till 52% under senaste tioårsperiod och ca 9% av proffstränarna (runt 400) är kvinnor. Handlar det om tradition, kultur eller biologiska klockan?

Vilka manliga proffstränare har tagit ut pappaledighet? Eller ”vabbat” med vård av sjukt barn? Finns de? En liten ljusning har i alla fall skett på senare år, kvinnliga kuskar vågar ta för sig, flyttar inte på sig i loppen bara för att nån proppmätt manlig lånekusk skriker åt dem.

Veterinärskrået är ett ”bra” exempel på inkvoterad utveckling, för kvinnor. År 2009 inleddes en grupptalan om könsdiskriminering i Uppsala Tingsrätt. 44 kvinnor krävde 100.000 spänn vardera i skadestånd då enbart män fått förtur till veterinärutbildningen. Branschen (veterinärvård) ägs idag av främst två jätteföretag som köpt upp 60% av marknaden och mängder av nya veterinärer kläcks varje år.

Vilken kvinna var först med att ha tagit veterinärexamen i Sverige? Waldy Bergegren(1891-1983) tog sin examen 1921 och blev senare stadsveterinär i Norrköping. Först i världen? Kan ha varit en kvinna som tog examen 1903 (Mignon Nicholson) i USA.

Hösten 2018 var 91% av de antagna till Veterinärhögskolan i Uppsala kvinnor, och 2019 visar statistik att ca 75% av alla yrkesverksamma veterinärer i Sverige är kvinnor.1945 fanns det ca 550 veterinärer i Sverige, 1% var kvinnor.

Första kvinnliga proffstränaren i Sverige 1977 anses vara Ann-Marie Johansson-Härdin från Romme travbana. Hon var även första kvinna att vinna Rikstotolopp (Pargas 1975.) Gunnel Fredriksson, Boden har haft sin licens länge, och tävlar idag mot sin egen proffsdotter Hanna Olovsson. Det finns givetvis många fler kvinnor som både tränar, kör och rider lopp idag utan att någon tycker det är konstigt.

Läser man äldre travhistoria så var nog Signe Björnberg (Sigge Stark) född 1896 första svenska kvinna med licens (tillstånd) att delta som kusk i travlopp, och att vinna som en hel karl stod det i tidningen efter en vinst med kallblodet Påla-Britta. Mer känd som folkkär författare med över 100 romaner, 600 noveller och mängder av artiklar om hästar, hundar och gårdsliv. Sigges kvinnohistoria, inte minst i travbranschen, är väl värd att ta del av.

Sigge gifte sig 1926 med travtränaren, lantbrukaren Gösta Björnberg och tog hand om ett stort antal travhästar, inte minst när maken och stallgrabben inkallades som soldater, då var det bara att ta över det mesta i stall Hazard, inklusive köra travlopp. Karlstadtidningen skrev i en artikel 1940 att ”fru Björnberg succékörde på Färjestadstravet.” En seger med El Paso, andrapris med Påla-Britta och fjärdepris med Helen.

Den här spännande kvinnan dog 1964 i lungcancer, 67 år gammal. Rekommenderar starkt att läsa biografin om hennes liv, präglat av slit och släp, fattigdom och hunger, utom för hennes hästar och hundar...

Min mor mindes Sigge Stark väl från storgården Ekeby i Kundby Rimbo, där Sigge och maken huserade under en period med sina djur. Min mamma (född 1928) var ung hönspiga på gården och mindes Sigge som en otroligt stark kvinna, som inte pratade och var gift med en elak man som sällan var hemma. Hon hade ett förkläde med två fickor, där det en sommar satt en ekorrunge i varje ficka.

I travsportens toppregioner finns många starka kvinnor, de flesta ”stadda vid kassa” och toppar även i näringslivet. I travsportens (och galoppens bubbla) väljs med förkärlek in varandra, vilket gör att de flesta organisationer och föreningar tenderar till ”klubbar för inbördes beundran” som sällan släpper in avvikande åsikter eller förändringsbenägna. De blir ett hot istället för en tillgång och får trots både kompetens och lång erfarenhet fundera på vad som sades på ”styrelsemötena.” Det som inte går att läsa i mötesprotokoll. Studera gärna länken med kvinnfolk i travsporten, fundera på hur de nått sina positioner och om det är någon du skulle ha valt själv.

Att rösta fram personer till topp-positioner är inte lätt, valbara med ytterst tveksam tidigare bakgrund kan både vara en fullträff och ett potthål. Har man (exempel) varit gift med en av svensk travsports största trollkonstnärer har man ju god kännedom om de flesta kryphål och kan täppa till dem, om man vill. Alternativt, bara njuta av positionen och fika i lugn och ro.

Hovtramp/Ilse