Om du är känslig ska du inte läsa bloggen som handlar om hästslakt.
Foto: EAP/Einar Andersson
Att äta upp sina vänner, eller inte...
En högst individuell fråga. Att äta upp sin bästa hästkompis passar inte alla, medans andra säkert kan äta både häst, kanin och kanske hund (utomlands). Etisk fråga, jag vet vad jag tycker i alla fall.
Delar inte travtränare Claes Svenssons uppfattning,
Samtidigt som hästkött förstörs (destrueras) importeras 150 - 400 ton hästkött varje år. Det kan säkert finnas nån svensk häst i köttberget, som haft otur att hamna i Italien eller andra icke nogräknade länder. Ökad slakt i Sverige skulle minska hästköttimporten men kanske främst, öka livsmedelssäkerheten.
Orsakerna till minskad hästslakt i Sverige är flera. Många hästägare fasar för att behöva lämna sin häst till ett slakteri, och anlitar istället veterinär hjälp eller avlivningsföretag.
Efter en rejäl köttskandal 2013 är det ändå färre slakterier som tar emot häst för slakt. Exempelvis på häst-täta ön Gotland finns inte ens ett slakteri – för häst. ”Köttfusket” handlade inte om dåligt eller otjänligt kött, stora partier med kött som transporterats till butiker var ”felmärkta” (ommärkta). Slakterierna är rädda för att livsmedelsprodukter ska kontamineras av hästkött från medicinerade hästar och att slakteriet ska hamna på löpsedlarna. I värsta fall kan det innebära att bönder avstår från att lämna sina djur till slakterier som hanterar häst, just för att undvika risk för kontaminering av sina ega slaktdjur.
Hovtramp/Ilse
Hästslakt är en så liten del av total slakt i Sverige att den riskerar att försvinna helt, vilket kan innebära att svenskt hästkött försvinner från butikerna. Läkemedelsanvändning och hantering av hästpass stoppar många hästar från att få slaktas.
Regler som förhindrar att vi äter hästkött med medicinrester, finns men efterlevs inte alltid. Kunskap om läkemedel och karenstider är inte vad det borde vara. Vissa veterinärer frågar inte ens efter pass eller skriver in läkemedelsanvändning i journalanteckningarna, då är det ju fritt fram att slakta på slakteri, eller hur. Livsmedelsverkets veterinärer gör kontroller på slakterierna, men inte i tillräcklig utsträckning.
Behandlande veterinärer borde också obligatoriskt upplysa hästägare om vad som gäller, när vissa läkemedel används, att hästen när det är dags inte kommer att få slaktas för livsmedel utan istället för slaktpengar får hästägaren betala mellan 11 000- 15 000 kr för bränning (kremering). Ca 6.500 hästar kremeras varje år och går till energiåtervinning, biofoder, fetter och biobränsle i form av köttmjöl. Biomassan används till bland annat fjärrvärme. Några djurparker i Sverige tar också emot hästar, slaktar dem på plats för att utfordra andra djur i parken, ca hundra hästar per år. 2011 (har ingen uppdatering) ansökte 1.122 personer om att få begrava sin häst hos Länsstyrelsen och Kommun, tillstånd som kostar nån tusing.
Har hästen behandlats med läkemedel som ger livstids karens är avlivning utanför slakteriet enda alternativ. En kostsam avlivning kan komma plötsligt. Hästägare kan även få betalt av slakteriet för kött som kan användas i livsmedelskedjan. Pris varierar beroende på hästens storlek. Vid slakt av stor häst (ca 500 kg) kan ca hälften av kroppsvikten användas till livsmedel.
Vissa läkemedelsbehandlingar måste antecknas i Hästpass. Vilka det handlar om anges på det som kallas Hästlistan eller sexmånaderslistan samt läkemedel med livstids karens.
Hästpass
För att få in en ökad mängd hästkött i livsmedelskedjan måste fler hästägare välja slakterislakt som alternativ, butiker och restauranger måste ta in och marknadsföra hästkött på matsedeln och konsumenter välja att köpa och äta svenskt hästkött. Vilket många givetvis hoppas att det inte kommer att hända.
Hovtramp/Ilse
Gjorde några besök på ett slakteri i utbildningssyfte för några år sen. Nä, långt ifrån nöjd, trots att det var ett litet slakteri på landet där två hästar skulle slaktas den dagen. Det finns mycket övrigt att önska, som ganska enkelt skulle bespara djuren ett sista lidande.
Jodå, jag och dottern fick så vi teg, men hittade en hel del värdefullt vetande om sen och gaffelband, tymus och lite till. Slakteriets personal var trevliga och korrekta både mot oss och alla slaktdjur, men kunde självklart inte påverka byggnadens utrymmen och hade nog vant sig vid den kakafonin av råmanden och ångestladadde skrik från slaktdjur som väntade på sin ”tur.”
Något för veterinärer att ta tag i (om de nu har kvar det där som kallas för "kall" ) hur svårt kan det vara, ljudisolering och avskilda slaktutrymmen.
Livsmedel måste säljas med korrekta innehållsförteckningar, om lasagnen innehåller hästkött ska det framgå av förpackningen. Det gör det inte. Som konsument ska man kunna lita på innehållsdeklaration, en hel vetenskap som går att hitta facit till hos Livsmedelsverket och Jordbruksverket (undantag från regeln är ex. genmodifierade grönsaker). Börjar man kontrollera alla biprodukter och bindningsmedel som finns i människorföda, häst och hundfoder längtar man efter självhushåll.
Världen är inte längre vad den ibland ser ut att vara, och vi bara glider med utan att protestera.
Trevlig kväll och ha en utsökt EKO-middag!
Hovtramp/Ilse
Hovtramp/Ilse - matvrak...