
För 20 år sen kunde man knappast gissa vad som skulle hända med svensk travsport. Vad fasen var det som hände? De flesta var nöjda med sitt "hästliv" körde sina hästar själva i lopp, fikade med varandra och var kompisar utom när det tävlades. Vart tog den sociala gemenskapen vägen? Försvann när många stallbackar tömdes på hästar under svepskäl som ingen köpte.

De senaste 20 åren har ca 2.300 tävlingshästar ”försvunnit”. Nä, alla hästarna var inte gamla, möjligtvis exporterade, trasiga eller kunde inte flyga i de farter som krävs.
Sedan 2013 har ca1.200 tränare lämnat in licensen, samma år fanns det 4249 tränare (A/B) idag är de knappt 3000. Under ca 22 år har uppfödarnas föl minskat från 4875 till 2572 fölungar.

Hovtramp foto
Mer exakt facit: A och B-tränare 2013-2022 från 4676 till 3449.
Antalet (spelbara…) hästar samma period 2013-2022 från 18756 till 15401 stycken. År 2025 har ändå fler hästar ”konverterat” eller poänglöst försvunnit. När tränare (A/B) ständigt sjunker, hästantalet likaså, vad blir det kvar?
Vanten som blev en tumme?

Oktober visar ca 14000 hästar i träning, minskning med ca 2%, kusk och ryttarlicenser sjönk med 4%. Det kan väl inte finnas många ryttarlicenser kvar med tanke på hur montén ”sköts” och ges möjligheter, levereras ju fortfarande av SMR som en sport i framtiden. Några renodlade montéstall har väl knappt funnits, däremot en handfull ”proffsryttare” som byter plats med varandra i vinnarcirkeln.

Hovtramp foto
B-tränarna (amatörer) får kämpa rejält med sina få hästar för att få stå på pallplats, bortsett från enstaka guldkorn som Elisabeth Almheden (A Fair Day).
Storstallen (fabriksstall) med 200 hästar att slösa bort i lopp tar mesta delen av priskakan. Självklart. Hästägare som SRF Stable och Stall Zet är svårt att runda i lopp. Med regelbundna importer och egna uppfödningar skördas stora framgångar även på mindre travbanor där hemmatränarna får vara glada för att få starta i samma lopp. Kan de inte nöja sig med storbanorna? Känns lite sisådär, hur ska man kunna konkurrera?
Nä, det går inte.

Vad händer på sikt när nästan enbart stortränare och lånekuskar delar på prispengarna, och dessutom inte enbart på storbanorna? Resten får klappa händerna och inse fakta, är det ens nån idé att ta upp kampen? Inte utan propositionsmakarnas hjälp och betydligt mer stake i småbanornas styrelserum.
November 2025 ”en liten koll” på om stortränare trängs även i breddloppen? Självklart, bästa poängplockarlopp, prepare´.
Jägersro 1/11 Breddlopp hämtade A-tränare två av 10 lopp (lånekusk).
Romme 1/11 (STL) vann inte någon b-tränares häst lopp, Untersteiners, Bergh, Redén delade på prispengar ohotade.
Solvalla 2/11 Breeders Finaler, inte en enda B-tränare i sikte.
Eskilstuna 3/11 vann en (1) b-tränare lopp, kallblodsloppet där 6 av 8 startande var b-tränade hästar. Få A-tränare i Stockholmsområdet har kallblod i stallet. Men hur ser det ut längre upp i norra delarna av Sverige då?
Östersund 4/11 vann B-tränares hästar 6 av 10 körda lopp. För långt ifrån Solvallarähjongen att krångla sig upp till mer kylslagna trakter.

Hovtramp foto
Frågan kvarstår, vad händer på sikt med svensk travsport?

Det enda som ökar verkar vara anställda på ATG (påstår att det är 350 men då tillkommer nog rätt många konsulter?) och Svensk travsport 100 anställda, det måste vara många fler?
Hur travsporten ska överleva har det skrivits spaltmeter om, när det enda som egentligen kan stoppa avvecklingen är hästmässig underhållning på travbanorna som ingen enda vill vara utan! Betydligt ”roligare” och spännande, mer kvalitativa TV-sändningar. Experter, pfuii! Det finns enkla koncept som inte ens nyttjats och skulle öka tittarna rejält. Förmodligen även spelmaffian, de behöver hjälp.
Och så LÖNELYFTET för äktsvenska uppfödningar och påfyllningen i prispenningspotten! Om inte? Då tröttnar många flera vanliga aktiva utövare på att försöka komma med i travlopp, uppfödare med att åka hem med osålda unghästar och publik som redan lämnat in (undantag närmast sörjande).

Som om detta inte vore nog – hierarkin som råder på många travbanor! Klubbar för inbördes beundran och lättförtjänta arvoden. Med styrelsetoppar utan häst-CV (hur fasen tänkte valberedningen?) När verklighetsfrånvarande näringsmoguler prånglat sig in överallt, svågerpolitik råder och församlingen bestämmer och beslutar om de aktiva! Inte undra på att det ser ut som det gör. Den som känner till sanningen blir obekväm, fast nu handlar det ju faktiskt om travsportens överlevnad.
Den bittra sanningen.
Hovtramp/Ilse