Ingen vet, ingen vill veta, ingen bär skulden, ingen vill betala!
Att sko sig på andras svettiga dagar i stallet och negligera det stora behov av vård som finns för landets hästar har aldrig känts som något aktiva hade behövt acceptera! Aktiva är synonymt med landets hästägare, uppfödare, tränare, tillsammans en rejäl samling hästfolk som har kompetens nog att sätta ner foten.
Vilket sällan eller aldrig fungerar, varken i trav eller galoppsport. De som väljs in i klubbverksamheter och BAS-organisationer för att de brinner för sin sport och hästar är idag lika sällsynta som organisationens hjälp och försäkringsbolagens utbetalningar.
Försäkringspremier går säkert att genomlida för den som har EN enda häst, men när fyrbenta går i flock hos hästägaren blir kostnaden oftast för stor för något annat än rena dödsfallsförsäkringar (orsakade av godkända orsaker) eller veterinärvårdsförsäkring mot akut buköppning, benbrott. Även i detta fall, läs det finstilta!
Hovtramp/Lasse
Så länge ATG-klinikerna fanns fungerade hästsjukvård betydligt bättre. Med kompetenta veterinärer som stod kvar även 30 år senare, och även servade vid akutbehov utan att stöna. När risk-kapitalisterna tog över började eländet. Hästkliniker stängdes på löpande band, alternativt stod tomma för att penningmaskinen Evidensia köpt upp svensk hästvård och konverterade till helt andra priser! Hur gick det egentligen till när ATG-klinikerna köptes upp?
HNS
Hästnäringens Nationella Stiftelse för hästnäringens bästa
Hästägarna har tydligen betalat två gånger för sin veterinära service!?
Intressant avslöjande kring ATG Hästklinker av tidigare VD Per Johansson. Information som visar beklämmande underlag. Genom ATG-modellen finansierade hästägarna uppbyggnaden av värden i dåvarande bolaget med 18x24 = 430 MSEK och skänkte därefter bort hela rasket till just HNS/ Hästnäringens Nationella Stiftelse. Ett bolag som många haft anledning att både granska och undra över. Är det helt enkelt inte bara en mellanstation i penningplaceringen. HNS kunde plocka ut snabba vinster genom dyr uthyrning av lokaler till bl.a höginkomsttagaren Evidensia.
Vilka fick betala? Hästägarna som måste ha veterinärvård!
Veterinär Anne Haglund berättade i flera krönikor om hur det hela blev en lukrativ affär, för alla utom hästägarna. Från 1979 till 2011 drevs mellan 20-25 ATG-Kliniker runtom i Sverige där Per Johansson var VD 2004-2009. Från att ha subventionerats med 18-20msek/år fram till 2003 fanns ett plus på mellan 4-7msek. Mellan 2005-2008 fanns fjorton stycken utbildningsveterinärtjänster inom bolaget, yngre veterinärpraktikanter lärde sig av de äldre ATG-veterinärerna (35-70 år) och fick så småningom egen (gratis utbildning) och specialkompetens i Hästens sjukdomar.
När Svensk Travsport, Hästägarorganisationer, BAS och styrelser i Travsällskapen klagade på dålig lönsamhet, för låga subventioner och att de inte kunde höja veterinärvårdspriserna mer än KPI, för då ringde ”någon” genast och klagade till Ordförande eller VD. Vissa styrelser skänkte bort verksamheten 2011, då veterinärer som fått sin utbildning betald via ATG fick köpa verksamheten på REA.
Även ledamot i ST:s styrelse var inblandad som köpare. Verksamheterna avyttrades inte helt, då fastigheterna hyrdes ut, främst till Evidensia. Med extremt höjda priser för hästarnas veterinärvård. Vilket enkelt kan förklaras med att Styrelseledamöter äger få hästar tillsammans och inte har insikt eller kompetens för att förstå konsekvenserna för den verksamhet de leder. Med facit i hand är ATG och ST:s styrelser skyldiga till den extrema prishöjningen för landets hästägare. ATG, HNS och ST medverkade till den största prishöjning för veterinärvård som skett.
Live or let die, det är frågan!
Extremdyr försäkring blev nödvändig investering för hästägare, men svårfinansierad för de med många hästar. Ska man välja vilken häst som är värd en försäkring? Hur blev det så här? Det finns ett enkelt svar. Fel tvåbenta på stolarna där besluten tas. Fundera samtidigt på vart Kungliga Poststyrelsen och Apoteket tog vägen? Same same, utsålda till högstbjudande. Efter skilsmässan mellan ATG och ST är ingenting sig likt.
Skraplotten Skarplöf på ATG har fått som han vill och i Silvergrisen där ST huserar verkar det inte finnas alltför många som vet hur det går till ute i stallen och på travbanan. Med senaste årets internskandaler gynnas knappast presumtiva kunder att prova på hästägandet, det enda som ”fungerar” verkar vara sedelpressen i ATG:s spelmaskineri.
ATG-Klinikerna (AB Trav&Galopp) var en välgärning så länge de fanns. Specialistvård av kompetent, erfaren personal. Inga nykläckta flätlisor eller innovativa kvackare som gått genvägar. Fick facit till hur korthuset rasade av Syn-Alfas grundare, VD och veterinär Anders Darenius, är benägen att tro honom.
Hästägarna fick alltså betala två gånger för sin veterinära service. Turerna runt ATG:s Hästkliniker med VD Per Johansson i spetsen lämnade allt för mycket övrigt att önska. Eftersom inblandade organisationer inte granskar sig själva blir resultatet som vanligt, arbetsmyrorna betalar.
Tysk veterinärbok
Vad kostar det att gå till farbror doktorn med hästen?
Gjorde lite prisjämförelser mellan hästkliniker, vanligaste undersökningarna och behandlingarna. Priser exkl. klinikavgift 390-400:-
Vanligaste besök på hästklinik handlar om hältundersökning, besiktning, hals och luftrörskontroller, mun och tandundersökningar, avancerad ortopedikirurgi och allmän kirurgi. Pris från klinkernas hemsidor, pris kan ha gått upp men knappast ner…
Så här mycket kostar det på klinik på en av landets travbanor:
Friröntgen 8 bilder (sedering/klinkavgift ingår) 1.380:-
Endoskopi (videokamera) luftvägar/luftsäckar 1.150:-
Ultraljud senor, led 1.065:- - 1.240:-
EKG 800:- Artoskopi (titthålskirurgi) 1 ben 10.900:-
Kastration med sövning 5.000:- stående 2.300:-
Griffelbensfraktur 8-10.000:-
Hos privat klinik/veterinär ligger priser betydligt högre
Klinikbesiktning + exportröntgen 6.000:-
Tandraspning enkel 1.200:-
Laser + massage 5ggr 2.500:-
Röntgen 1-4 bilder 1.500:-
Evidensia kliniken ligger högst i pris
Besiktning för köp/försäljning 3.800:-
Besiktningsröntgen (12 bilder) 4.330:-
Hälsokontroll 2.400:-
Hel skoning runtom (ej skor) 1.940:-
Artroskopi (titthålskirurgi) 1 led 15.965:- Artoskopi 2 bakknän (patellor) 22.660:-
Kastration 7.850:-
Tenoskopi 2 carpaltunnlar 22.145:- - 23.500:-
Hovtramp/Lasse - Commander Crowe
Djurskydd engagerar hästägare och veterinärer dagligen.
Diskussionerna i travmedia går varma, på nätets travsidor spyr folk galla, det är numera vardag. Men ingen enda drar tåget och ser till att det verkligen händer något!
När Jörgen Westholm röt till i vinnarcirkeln på Rättvik i veckan hånskrattade travbanechefen i bakgrunden. Har han råd med det? När en aktiv (måhända valde han fel forum) blir så arg att bägaren rinner över då har det gått långt. Dessutom gjorde Jörgen rätt från början, påtalade banunderlag för travledning och banveterinär, förde samtal med vederbörande tidigare utan att någon brydde sig.
Kanske var vinnarcirkeln enda sätt att få gehör, vilket han bevisligen fick. När aktiva kokar över går travgrupperna varma på nätet, SulkySport och Travronden gör djupdykningar och skvallerTrav365 och seXpressen slickar sig om mun. Den som värnade om hästarnas välmående blir syndabocken, och travbanechefen tycker att tränaren kan flytta till en annan bana om han inte trivs. Var fanns kollegorna dagen efter? Alla nöjda utom Jörgen Westholm med Rättviks banunderlag och faciliteter Med lång erfarenhet av hästar och travsport vet jag vem som borde flytta omgående, och det är inte travtränaren.
Som jur.ombud får man höra sanningar som inte lämpar sig i tryck.
När häst blev akut sjuk under tävlingsdag på en travbana fanns ingen organiserad akutsjukvård, ren tur att hästen fick vård. En annan häst fastnade på staketet och travbanan tyckte inte att det fanns någon försäkring som gällde. En aktiv tränare fick bilen demolerad av skenande häst utan kusk, på stallbacken. Trots bil parkerad på ”rätt ställe” tyckte travbanan att bilförsäkringen skulle stå för skadorna. Inte A-tränarens licens, han som ramlat ur med strikt ansvar för hästen. Det finns mängder med dåliga exempel men värst är nog den avsaknad av hjälp till de aktiva från berörda travbanor. Det finns givetvis undantag, men de är få.
När hästar och aktiva skadas tror många att de omfattas av försäkring betald via licens. En sanning med modifikation. Svensk Travsports jurister hänvisar till partner som vill ha ca 800:-/timme för att hjälpa till. Den som är skadad eller har skadad häst slåss mot väderkvarnar (försäkringsbolag.) I travsport är det fyra olika försäkringsbolag inblandade och handläggarna avlöser varandra mellan avslag.
Det krävs en hackspett för att orka driva enkla ärenden. Svåra olycksfall kan ta år innan utbetalning kommer, en bråkdel av vad det borde vara. Det går definitivt fortare med press&medias hjälp, då backar alla utom Försäkringskassan. Ett skrattretande exempel är om kuskens dyrbart inköpta dress trasas sönder vid olyckshändelse, räknas som idrottskläder och ersätts ej. Bara om man står på halsen på IF, då kan man få viss procent av ursprungligt värde dressen hade vid inköp...
Veterinärfaktura (en av fem) för olycksdrabbad häst
En ledsen hästägare fick en saftig räkning efter akut olycka där hästen höll på att omkomma på grund av omständigheter man verkligen inte betalar för vid båt-transport. En dyrbar häst på väg till eliten och värderad inför köp. Här vägrade båt-bolaget helt att ersätta hästägaren, negligerade kontaktförsök och hänvisade till de egna försäkringarna.
Som hästuppfödare finns inte möjlighet att försäkra varenda individ till fullt värde, marknadsvärdet. Fick detta juridiska ärende på skrivbordet, och efter diverse påtryckningar hamnade kraven i Norge, där det expedierades efter att alternativen (blodiga foton, fakturor, vittnesmål, videofilm från olyckan) presenterats. Häst överlevde med ideell veterinärhjälp och lång rehab, hästägaren slapp pantsätta sin lilla gård för att lösa veterinärfakturorna.
Den första veterinärfakturan var ”bara” på 50.000:- det hann bli betydligt fler. Som alla vet ska de ju betalas inom vissa dagar för att inte hamna hos Kronofogden. En reklam seriösa hästuppfödare vill slippa. Med kniven på strupen på norska försäkringsbolaget betalades hästägarens ”utlägg” till slut, men värdet på en häst med avslagna kindben och avsaknad av tänder blir nog aldrig detsamma…
En travbana (stalluthyrare) vägrade mögelbekämpa stall där prov visade hög förekomst av mögel (och sjuka hästar hos A-tränare.) De tyckte inte ens att det var deras sak att se till att ventilation fungerade. Vår kommunikation med sportchef och VD hade nog inte gjort någon aktiv på travbanan glad, visserligen ingen som hånskrattade, men A-tränaren blev tvungen att skyndsamt se sig om efter annat stall då travbanan inte ville ta sitt ansvar trots Länsstyrelsens påpekanden.
Svensk Travsport skryter om hur högt djurskydd prioriteras, finns självklart på Svensk Travsports hemsida.
Citat: ”Hästen är det viktigaste vi har och därför ska vi alltid sätta hästens välbefinnande i första hand. Att säkerställa och ständigt utveckla djurskyddet och säkerheten inom travsporten är därför, tillsammans med våra medlemmar, två av våra viktigaste uppdrag.”
Hovtramp/Lasse - ramla inte av!
Är det då inte ganska konstigt att tävlingar på svenska travbanor drivs utan att det finns akutvård värd namnet. Det är inte helt otroligt att hästar kommer till skada eller blir sjuka under en tävlingsdag, speciellt inte med den barfotahysteri och fysiska ansträngning som hästar utsätts för. Det kan väl inte vara speciellt svårt att se till att det finns veterinär kompetens tillgänglig för akutvård vid alla travtävlingar...
Inte ens läkare finns på plats för tvåbenta, ambulans är bristvara. Det kostar pengar, landets styrelsemedlemmar omfattas varken av riskkännedom eller har erforderlig hästkompetens. Därför prioriteras inte detta i travbanornas budget. När inte hästar, kuskar och hästfolk prioriteras, då förstår man vart pengarna tar vägen.
Hovtramp - ambulans på Mallorca men inte på svenska travbanor...
Ambulans på travbanor ersätts av sjukvårdskunnig med plåsterlåda, och ingenting kommer att förändras förrän folket på stolarna byts ut. Djurskyddsfloskler från Svensk Travsport är tomma ord och värdegrunder och seriositet är utbytt mot uppförandekoder som knappt används och visselblåsarlinjer där aktiva ska göra löntagarnas jobb.
Nä, frågan återstår, vem släppte in räven i hönsgården?
Hovtramp/Ilse