Makthavarna för travsporten har det jobbigt just nu…

Tjänstemännen i Silvergrisen som går de aktivas ärenden har bråda dagar att jaga underlag för sina egna beslut. De olika beslutsnämnderna fungerar ungefär som utanför huset, allt ska dras i långbänk och det ska vändas på alla stenar...

Hovtramps omslag - egen häst till höger...

Självklart når inte allt som händer ut till de aktiva, men de som hanterar innehållet i exempelvis anonyma anmälningar, Code of Conduct (Uppförandekoden) må vara fria från egna åsikter och förutfattade meningar, vilket förmodligen kan ge gråa hår. Tyvärr kan vi inte fråga hästarna vad som händer, men vi kan lära oss att "läsa av dem" och göra vårt bästa även med de som presterar minst...då händer det!

Press och medias hantlangare (typ Trav-Tv) levererar ständigt solskenshistorier (för ofta) från sina egna favoriter, där deras egna hästar bor. Vilket ger ringar på vattnet. Inte minst därför blir magplasket desto hårdare när videofilmer sprids från en bensinmacks övervakningskamera. Respekt åt alla de (många) som anmälde videon till ST, Länsstyrelsen och polisen.

Hovtramp foto - Elitloppsgäng

När aktiva kollegor äntligen öppnar käf…munnen är det i princip försent. Travsporten är inte större än att de seriösa har koll på nästan allt som händer, redan innan det hänt.

Hovtramp foto - Solvalla idag, en skugga av sig självt.

Har många år levt i den bubblan, delaktig i proffsverksamhet på Solvalla och med egen verksamhet. Självklart ventilerades allt, i hästbussen, på morgonfikat, travbanan när man körde långsamt, vid snabbjobb och travtävlingar där man träffade tränare, hästskötare och hästägare från hela landet.

Mycket fick man höra, konstigt att inte öronen trillat av. Skillnaden var, att den tystnadskultur som råder idag, motades i grind redan när det begav sig. Hårda tag togs mot de som inte kunde uppföra sig mot hästskötare och hästarna.

Den sociala samhörigheten var väsentligt större än den är idag, travbubblan har spruckit, alla är vaktande konkurrenter dygnet runt, vaktar på varandras dyrgripar i stallet. Fabrikstränarnas största idol är guden Mammon och press&medias uppmärksamhet i jakt på de snabbaste hästarna.

Hovtramp/Ilse - stenåldersbild från gamla Ålsta på Uffe Nordins tid...

Saknar tidiga mornar på Solvalla och i hemmastallet (slutet på 70-tal, början på 80-tal) när alla hade morgonfodrat hästarna och samlades utanför någons stall för en fikastund med lite skvaller innan dagens jobb började. Alla visste allt om alla, redan innan det hänt. På gott och ont.

Den meningslöshet som infunnit sig i dagens travsport är global. Minns knappt vem som vann Elitloppet senast... På stenåldern visste man namnet på varenda häst som startade på hemmabanan, visste vilka hästägare som ägde vilka hästar och vilka tränare man respekterade, eller ibland motsatsen.

Några av Solvallas stjärnbeströdda stortränare hade jag noll respekt för. Strålkastarljus på dåtiden formade några riktiga skitstövlar, arroganta mot både hästskötare och hästägare, eftersom det ständigt trängdes en hop med presumtiva kunder i stalldörren. De hade råd.

Andra hårt kämpande småtränare med högst en enda stjärnhäst i stallet hade fullt upp med att smörja hästägaren för att få behålla hästen. Mycket ville (alltid) ha mer.

Duktiga hästkarlar blev ofta av med sin enda stjärna till…den som jag inte ens skulle lämnat min kanariefågel åt. Blev hästarna bättre eller slutade de leverera?

Hade en fantastisk passhäst som levererade för ”oss” resultat 13-7-10, innan hästägaren ville flytta till en stortränare med starkare strålkastarljus på sig. Hur det gick? Hästen tog aldrig mer ett  travsteg.

Sörjer fortfarande och minns att jag grät när vi hamnade i samma gäststall som hästen en tävlingsdag. Hängande huvud, mager, med ”mitt” täcke på sig. Bland de värsta som kan hända när man upplevt så mycket glädje tillsammans.

Tränaren frågade långt efteråt (en blöt natt före Derbyt) vad som gjort hästen så jäkla ”bra” hos oss? Han fick aldrig veta hur man formar en bortkastad häst till en stjärna. Den glädjen hade han inte förtjänat, och lite ”rätt” åt hästägarna var det väl också, gräset var inte grönare på andra sidan staketet. Dessvärre på hästens bekostnad.

Hände inte bara en gång att hästägare flyttade hästar som man lagt ner hela sin själ på. Hästskötares mardröm, svårt att undvika. Alla hästägare vill stå där strålkastarna lyser starkast. Det enda som hjälper den som har en hyfsad häst, äg den helt själv, släpp inte in en jävel! Du kan inte lita på någon.

Exempel? Var med och namngav, födde upp den snabbaste 2-åringen det året, för länge sen. En kusin fick köpa in sig (pengar behövs alltid) och vad hände? Han flyttade hästen. Enda tröst, uppfödarpengarna.

Travsport är inget man ”slutar med” trots nutidens konvertering till anonymitet, galenskaper, stress och penninghunger. Travsport bygger på hästar och finns i blodet hos äkta hästmänniskor.

Resten kan ST dra licensen för direkt, istället för skämsiga långbänkar och förmildrande omständigheter. Bara min åsikt. 

Hovtramp/Ilse