Hur många beslut behövs det?

Tänkvärt åt båda håll – ett tappat förtroende går inte att ta upp, varken i Maria Törnqvists eller Svensk Travsports fall. Båda parter är delvis rökta i min värld. Att ”pudla” som ST:s ”domstol” STAD gjort, gör inte saken (händelsen) varken bättre eller sämre, det värsta har ju redan hänt, näringsförbud, hästflytt och "folkdomstolen" press och medias många tyckanden.

Plötsligt som ett trolleri, är licensen tillbaks och Törnqvist har 69 hästar på träningslistan igen, men Slipstream Zon är kvar hos Anna Forsell (startar i Derby-Stoet söndag) och Rosso Rubino (David Persson) startar i Svenskt Trav-Derby, tre hästar flyttades till Persson från Törnqvist, samma ägare, som redan hade hästar hos Persson.

Lite svårt? för Svensk Travsports handläggare att ha insikt om och erkänna sig skyldiga till hur det känns för en tränare att förlora både starthäst i Svenskt Trav-Derby tränad hos MT (sen  i maj-25) och i Derby-Stoet (sen i maj-24) samtidigt.

Nedlagt jobb? Åt helvete! DET är vad Svensk Travsport borde kompensera Törnqvist för när STAD är klara med sitt yttrande. Orsak och verkan är inte sams.

I Dom hänvisas inte bara till piskvideon, ”övriga” incidenter som grävts fram är ”halta hästar” som tränats med griffelbensfraktur och hästskötare som slutat har bidragit med sina upplevelser på plats. Självklart är det djurplågeri om träning fortgår, utförs medvetet, men vem har röntgensyn?

Ett svullet ödemfyllt ben kan ju bero på många orsaker, det är ju graden av hälta tränaren borde analyserat, före långsamtur inklusive röntgen. I vissa sammanhang är skritta i vagn ett sätt att få ner svullnad för att sedan kunna avgöra fortsättning.

Ja, har klinikbakgund och sju år på häströntgen...

Oavsett, utan att leka domstol, är straff som utdelats inte relevant till händelseincident, idag finns en halvt raserad näringsverksamhet med många anställda och hästägare. Efter ”folkdomstolen" i osociala media är frågan, går att reparera?

Om Svensk Travsports Hästhälsoavdelning, de aktivas ”myndighetsutövare” och handläggare hade varit mer insatta i hur det fungerar (eller motsatsen) i svenska travstall, hade de nog inte stelbent lekt paragrafryttare eller satt kollegor till tränaren i licenskommittén - att ”döma” !?

Här behövs kompetens, hade inte Erik Adielsson överdomare passat bättre i detta fall, eller före detta äldre A-tränare, som alla har respekt för. Hade gärna varit en fluga på väggen i både Lugauers och Bernies stall, helt felfria utan lik i garderoben?

Har ingen frågat den framgångsrika tränaren

Markus B Svedberg hur hans tidigare partner (2010-tal) hanterade hästar och jobbar fram resultat? Maria Törnqvist flyttade till Eskilstuna och de samarbetade kring flera hästar där Markus bland annat körde Marias hästar i lopp. De har även ägt häst tillsammans, syns i register, äger häst ihop gör man ju inte med vem som helst…eller hur?

Foto: Hovtramp/Lasse

Travhästar är som människor, en del går att lita på, andra inte. Kräver minst lika mycket fyrkantig uppfostran som mina forna elever, inte minst i ”hästprofilen”. Rutiner, fyrkantiga gemensamma regler som skapar den trygghet som både hästar och människor behöver för att må bra (och utvecklas).

Har (tidigare blogg) avslöjat hur det kan gå till när humöret rämnar på ”travfolk.” Att inte ha gett unghästen (eller nyinkommen häst i stallet) tillräckligt med tid, omsorg och hantering, slutar inte sällan med dikeskörning eller sken.

Har som ung själv upplevt skentur över både åkrar och diken, med dålig energi och hårda nypor. Det känner känsliga djur som hästar omedelbart av. De vet vem de gillar och varför. Nä, har inte ”gillat” alla egna hästar eller passhästar, ett lotteri, men då har det åtgärdats med andra ”skötare”. Kemi mellan häst och skötare/tränare måste finnas för resultat, så är det bara.

Hovtramp/Lasse

I ett storstall med 100 hästar vilar ansvaret främst på hästskötaren, som borde handplockas för att få rätt kemi till varje häst. Vet bara en enda stortränare genom tiderna som gjorde sig besvär med detta, och då kom resultat och stordåd på travbanorna, som ett brev på posten.

Att behandla sin ”sämsta” häst som den bästa, är ingen lätt uppgift för unga människor knappt torra bakom öronen som nyligen slutat plugget eller fått A-licens som tonåringar. Har haft god insyn i ämnet under många år och kan skilja seriöst intresserade från resten, de som borde gjort något "annat".

Att läsa på många travtränares hemsidor om deras högtflygande ”visioner” och hästfilosofi stämmer inte alltid med det du upplever i gäststall eller på travbanan, det ska gudarna veta. Omsorg om hästen brister ofta (såvida den inte vunnit lopp). Stress, hafs, häst lastas snabbt efter lopp utan kiss och drick, med våta filtar på ryggen...alla ska väl inte med Gotlandsbåten? Kyla ben efter lopp? ge hästen tid att andas och få en liten promenad innan lastning? nä det har nästan försvunnit. Viktigare är att prata i mobil och diskutera loppscenarion. Bara min åsikt som åskådare till eländet. Undantag finns, tackålov.

Hovtramp/Ilse